Alla kan räkna med mig

Han älskar äventyr, drömmer om att bli lärare och vill alltid vara någon som andra kan räkna med när det verkligen gäller. Möt Samuel Vesterlund. Bussförare. Hemvärnssoldat. Mektokig.

Vem är du, Samuel?
Ja, det är helt enkelt jag som är Samuel. Jag är 35 år och bor just nu uppe i Dikanäs i fjällvärlden, nära Kittelfjäll och ute i vildmarken. Släkten härstammar från Borkan och Kittelfjäll och jag har min familj uppe i Vilhelmina-trakten, men jag har vuxit upp i Umeå. Jag flyttade tillfälligt hit i somras och väntar just nu på att få tillträde till en ny lägenhet centralt i Umeå. Då går flyttlasset tillbaka.

Vem jobbar du för nu?
Jag jobbar för Dikanäs buss & taxi som trafikerar linje 417 mellan Vilhelmina och Kittelfjäll, en väldigt vacker sträcka.

Hur kommer det sig att du blev bussförare?
I grunden är jag mekaniker och har jobbat som det hela mitt vuxna liv, ända sen värnplikten tog slut. Jag kände dock att personbilsmek helt enkelt var för tråkigt, så jag började ta alla tunga körkort jag kunde komma över. Jag ville börja meka med bussar, men för att bli riktigt bra på det måste du kunna fordonet. Du måste känna fordonet och veta hur det fungerar på vägarna. Därför blev jag bussförare också. Jag har kört buss sen 2011 och tycker fortfarande det är lika fantastiskt!

Trivs du med yrket som bussförare?
Att köra buss är det roligaste som finns! Det enda som kanske är roligare är att meka med bussar.

Vad är grejen med att köra buss?
Åh, jag gillar äventyr och buss är verkligen ett äventyr! Tänk dig att plocka upp en grupp med trevliga människor du aldrig har träffat och köra dem till platser där du själv aldrig har varit, som ishotellet i Jukkasjärvi. Tänk att få se och uppleva såna platser, hjälpa andra människor dit och samtidigt få betalt! Det är helt magiskt. Helt magiskt! Bussförare är drömjobbet, så är det bara.

Förutom bussmekaniker då?
Exakt! Att skruva i bussar är ännu roligare! Jag älskar att verkligen lära känna stora fordon, och buss är det bästa som finns. Många gillar att skruva i lastbilar. Jag är en av få som föredrar buss. Jag älskar el och buss innehåller mycket el. Bussar är byggda på ett helt annat sätt och har mycket funktioner och elektronisk mekanik i sig som ska fungera.

Men det verkar vara äventyret du främst dras till?
Tänk att någon bara säger till dig att ”Idag ska du till Kiruna, Samuel”, eller ”I dag ska du till Jokkmokks marknad”. Du får köra någon upp dit. Du tar hand om dem, lär känna dem på vägen och guidar dem tryggt och säkert. Sen får du uppleva Jokkmokks marknad i minus 40, någonting som människor åker från andra delar av världen för att vara med om. Den känslan, alltså den är svår att beskriva. Jag vet inte hur jag ska uttrycka den i ord.

Att köra linjetrafik då?
Även om jag kör en linje så blir det ett äventyr där jag träffar nya människor och nya saker händer. Jag skulle jättegärna vilja köra lokaltrafik i Umeå också. Du får köra buss, vilket jag älskar. Du får möta nya människor hela dagen. Du får vara trevlig mot människor och ta dem till nya platser eller hjälpa dem dit de ska. Hips vips möter du en gammal polare som du inte har sett på tio år. En dag kanske ditt livs kärlek kliver på bussen. Det är grejen. Du vet aldrig vem du möter. Du vet aldrig vad dagen kommer att ta dig och erbjuda dig.

Har du några andra drömmar och mål?
Jag skulle gärna vilja bli lärare i fordon. Det känns som min grej. Tänk att få lära någon hur ett fordon fungerar, se dem utvecklas och bli duktigare och duktigare tills de är bättre och kan mer än dig själv. Den känslan alltså, det skulle vara så jäkla kul! Jag är gruppchef i hemvärnet, så jag vet hur bra det känns när någon tar åt sig informationen och utvecklas.

Nu kom vi ju in på det, men vad gör du vid sidan av jobbet?
Jag gör egentligen tre saker vid sidan av jobbet: Skruvar i egna projekt, beger mig ut på äventyr och medverkar i hemvärnet.

Vad skruvar du i?
Jag skruvar i äldre bilar med mycket muskler i, så kallade sleepers. Det är helt otroligt roligt! Föreställ dig att du sitter i den absolut fulaste bilen du kan hitta och kör ifrån en Ferrari, det älskar jag! Du skulle veta vilka dyra muskelbilar jag har blåst ifrån med en gammal 240 Volvo. Du skulle bara se förarnas reaktioner! Tänk när du kör om och kör ifrån bilar som kostar många hundratusen med en gammal ful Volvo. Den känslan är helt magisk! Och ju fulare bil jag har, desto roligare är det! Det är häftigt att känna hur äldre bilar har hur mycket som helst kvar att ge när du tror att de är slut. Sen kör jag så klart bara fort i tävlingssammanhang, under kontrollerade former. Du måste alltid ta ansvar och följa regler ute i trafiken när du är yrkesförare. Andras säkerhet är viktigast av allt för mig.

Hemvärnet då, berätta mer om det. Vad är grejen?
Åh, det är svårt att uttrycka i ord. Hemvärnet handlar om att ge tillbaka. Jag vet att jag kommer att finnas där när någonting händer. Alla kan räkna med mig. Jag finns där och ställer upp, oavsett om en familjemedlem har kommit bort och behöver sökas, eller om det skulle handla om väpnad konflikt. Det finns också en gemenskap i hemvärnet. Det är någonting helt fantastiskt med det. Helt magiskt. Jag vart frälst redan under värnplikten och klev aldrig ur de gröna kläderna. Jag vet att jag kan hjälpa till om det händer något och jag gör det för alla mina medmänniskor. Händer det något så kommer jag att stå här, oavsett. När du dessutom är gruppchef så jobbar du för att stärka gruppen, vilket är väldigt lärorikt och givande.

Äventyren då?
Jag ger mig iväg på min motorcykel. Jag brukar åka till Norge. Att uppleva världen på motorcykel är sagolikt. Du kommer nära. Du är där. Allting blir 100 gånger häftigare och mer på riktigt. Du blir ett med fordonet, men också landskapet. Du tar in alla lukter från skogen och havet. Du känner vinden och solen. Sedan parkerar du motorcykeln och slår upp ett tält. Kan inte bli bättre.

Hur har det varit att köra buss under Corona?
Det har varit speciellt. En utmaning och en stress. Du måste ta hänsyn till och tänka på så mycket. Du måste vara rädd om alla på ett helt nytt sätt, inte bara köra försiktigt. Det handlar också om vilka resenärer du har ombord, speciellt när äldre som är beroende av bussen för att ta sig in till Vilhelmina, blandas med skolbarn som också måste ta sig dit de ska. Sen får jag inte själv bli sjuk, för då kan jag inte köra. Jag försöker vara försiktig och rengöra bussen så gott det går.

Hur trivs du Umeå då?
Umeå är en på många sätt fantastisk stad. Det är en liten storstad med mycket människor med olika bakgrunder och mycket unga studenter vilket gör staden levande. Jag älskar Umeå! Det är min stad och kommer alltid att vara.

Dela

Facebook Twitter E-post