Möt vår framgångsrika förare Kerstin!

I höstas deltog hon med stor framgång i Bussförar-SM och fick därmed utdelning på sin strävan att alltid vara bäst. Möt vår rutinerade förare Kerstin Lindqvist, en verklig banbrytare med fordon i blodet.

Kerstin Lindqvist – vem är det?
– Jag är en lite märklig 56-åring som alltid hållit på med fordon. Född i Norrbotten året det var minus 55 grader i mars. Sedan flyttade min familj till Boliden och där vi bodde tills jag som 14-åring skaffade egen lya inne i Skellefteå. 

Hur kom det sig att du fick ett fordonsintresse?  
– Svårt att säga. Det var i alla fall inte hemifrån vilket kanske är vanligast – pappa körde inte lastbil och höll inte på att meka med bilar. Men när min lillasyster skulle döpas i kyrkan och prästen var mitt inne i utläggningen om ” … i faderns, sonens och den heliga andes namn … ” så skrek jag tydligen ”ÅKA BIL!”. Prästen replikerade snabbt med ett ”Amen”. Då var jag två år och kanske kom det från en högre makt. 
– Innan jag började med tunga fordon, så höll jag mycket på med rally och folkrace. 

När började du jobba som bussförare?
– Från allra första början körde jag taxi. En åkare som också hade dumprar och lastbilar fick mig att vilja prova dessa tyngre fordon. Men det var slitigt, man fick aldrig några fasta tjänster. 
– Så efter några år gick jag in på Skellefteåbuss och frågade om det fanns jobb som bussförare. Det var år 2000.

Stack det ut att du var kvinna i en mansdominerad bransch? 
– Verkligen! Taxi var ingen fara men då jag körde dumper och lastbil … oj oj. För att bli accepterad var jag ju tvungen att vara så mycket bättre än de andra. Det dög inte att jag gjorde något fel. Men jag är tacksam för det idag, det har utvecklat mig. 
– Och det ska sägas att många inte alls brydde sig om att jag var kvinna.

Vad är det bästa med att vara bussförare?
– Det låter väl som en klyscha men att få träffa människor; vara lite psykolog och medmänniska. Både bestämd och följsam.
– Sedan är det ju inte fel att få uppleva naturen på första parkett. Norrskenet, till exempel … 

Berätta om bussförar-SM
– Där kom nog min envishet fram, det här med att försöka vara bäst. Det började med två olika teoriprov och till slut blev vi 20 kvar (av 550 tävlande från början) som fick komma till Stockholm och tävla praktiskt. Det var en massa olika körprov på tid – serpentinövningar och backkörning till exempel – och prov i ekonomisk körning. Sedan ingick också livräddning och service, det var moment som överraskade mig lite. 
– Jag kom på elfte plats och det är jag nöjd med. I efterhand vet jag ju vilka misstag jag gjorde, men det är bra som erfarenhet om det blir något mer SM.

Och … ja, blir det ännu ett Bussförar-SM för dig? 
– Ja, jag tror att jag kommer att anmäla mig igen.

Till sist: har du någon hälsning till resenärerna?
– Jag skulle vilja hälsa till alla att använda reflexer. Helst massor.  Och kliv gärna fram och visa dig om du står på en hållplats och vill åka med. Då gör du garanterat din bussförare glad. 

Dela

Facebook Twitter E-post