”Jag älskar att köra!”
När Felicia Andersson från Vännäs var liten fick hon följa med pappa när han körde buss. Hon fastnade för yrket redan då. Idag är hon en av många duktiga förare som varje dag får Umeå att rulla. Möt Felicia Andersson, förare för Transdev och Umeås lokaltrafik.
Hur kommer det sig att du blev förare?
– Pappa kör och har alltid kört buss. När jag var liten följde jag med honom på bussen och fastnade för yrket redan då. Det är nog körandet jag älskar, nästan oavsett fordon. Bil, skoter, och nu buss.
Hur länge har du varit förare?
– Det här är mitt första jobb! Jag tog mitt busskort i slutet av november 2019.
Du har nyligen flyttat till Umeå från Vännäs, hur känns det?
– Kul! Umeå är en rolig och fin stad och det finns mycket att göra. Jag har kompisar här och nära till jobbet. Sen åker jag alltid tillbaka till Vännäs där jag kan låna skoter av exempelvis min farbror och dra ut och köra, eller gå ut och gå med morfars hund i vackra Vännäs. Jag älskar miljön och att få vara i naturen och skogen.
Hur är det att vara förare?
– Jag älskar som sagt att köra. Sen är det kul och givande att träffa många olika människor, och de allra flesta är väldigt trevliga! Jag är visserligen morgontrött vilket är en kamp när jag har tidiga dagar, men det funkar.
Hur har ni det på jobbet?
– Vi sitter ju mycket i varsin buss och kör, men vi träffas på rasterna och när vi byter av varandra. Jag har kommit in riktigt bra i gänget. Det känns bra att vara ung och ny i yrket, många har varit mån om att ta in mig i gemenskapen. Vi är en bra blandning av människor i olika åldrar och med olika bakgrunder, vilket är riktigt roligt.
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag vill köra buss som nu, men jag skulle gärna vilja ge mig ut på längre turer, precis som min pappa alltid har kört. Det har varit mitt mål med yrket hela tiden. Jag är 22 år nu och när jag fyller 23 år får jag köra sträckor som är längre än fem mil.
Men du trivs med jobbet nu?
– Ja! Det är kul att köra åt Ultra! Det finns en trygghet i att veta att om det händer något så finns hjälp nära, både resenärer och kollegor. Jag får hela tiden träffa nya människor, se nya saker och olika ställen. Det finns en känsla av frihet i jobbet.
När är jobbet som roligast?
– När det går bra och allting rullar på, och när människor är trevliga och säger att jag kör bra. Då är livet som bussförare som bäst.
Dela
